Vad är egentligen tvångstankar? Kan en tanke tvinga mig till något, nej knappast. Kan en känsla tvinga mig? Ja absolut. Skall vi lösa problemet borde vi kanske fokusera på tvångskänslorna, inte tvångstankarna.
Jag vill påstå att tvångstankar inte finns. Vad skulle det i så fall vara för tankar? Kan vi må dåligt av en tanke? Nej det kan vi naturligtvis inte. Det är känslan som kommer av tanken, som gör hur vi mår – inte själva tanken. Vad spelar då detta för roll? Jo, skall vi framgångsrikt behandla så att känslan går bort behöver vi veta vad vi skall behandla, tanke eller känsla.
Ett exempel, jag känner att jag mister kontrollen över något, det kan kännas läskigt. Jag vill inte ha den känslan så då konstruerar jag en uppgift eller ett förfarande som kan vara ett villkor för att jag skall kunna släppa den arbetsamma känslan. En uppgift som jag kan ha kontroll över och som jag kan till fullo verkställa. Genomför jag bara det jag villkorat så kommer jag överens med mig själv att allt är okay. Då är det också okay att släppa den arbetsamma känslan.
Det behövs att man kan göra skillnad på tanke och känsla i detta resonemang. Tanken är endast en tanke och man kan inte må dåligt av endast tanken. Däremot kan tanken driva en arbetsam känsla och den kan jag mycket väl må dåligt av. Men inte själva tanken. Tanken och känslan är två olika funktioner på olika platser i kroppen. Så jag frågar igen, finns tvångstankar?
Vid behandling gör vi alltså skillnad på tanke och känsla. All tankar borde kunna tänkas utan att känslor förgör mig, eller hur. Vad är det då tanken startar för känsla och var kommer den ursprungligen ifrån? Naturligtvis finns det en situation som startat det hela och så upprepas mönstret vid tanken, igen och igen. Tanken triggar en känsla eller jag vill kalla det ett känslominne. Ett känslominne som tillfogats tidigare i livet.
Om vi då leker med tanken att vi avlägsnar detta känslominne, då skulle det ju inte finnas något att trigga. Då skulle ju inte den arbetsamma känslan kunna starta längre. Då kan jag ju tänka hur som helst utan att känna tvångskänslan. Är man fri från de så kallade tvångstankarna då? Ja det är ju precis det vi vill nå – att kunna tänka fritt utan tvångskänslan.
När vi med TFT behandlar bort orsaken till känslan ser vi tydligt att tvånget minskar. När man kan göra och tänka vad man vill utan påslag av känslomässiga hinder då kan vi anlita vårat intellekt och agera utifrån det och inte tvingas genomföra något.
Tveka inte att fråga om hjälp om du känner att det är jobbigt. Är det för egen del eller för någon i din närhet? Det är inte tvunget att lämna ut sig vid behandlingen, vi följer känslan och behandlar utifrån den. Då har vi stor möjlighet att få känslorna på en bra nivå på kort tid.